Att gå ner på livet

Har precis ägnat cirka en timme av självgodhet genom att läsa igenom de allra äldsta inläggen i min blogg. Har faktiskt haft bloggen i nästan tre år och måste säga att jag blir lite stolt över mig själv när jag läser igenom den. Inte för att jag är så överdrivet rolig (eller jo) utan mer för att mitt liv är så enkelt. Inte för att jag direkt förstår det hela tiden, men det är faktiskt sant och jag är ändå ganska avslappnad. Tänk vad hemskt om jag hade varit helt hysterisk. Inte legat avslagen i sängen med choklad och cigaretter utan sprungit omkring och jagat upp mig för saker och ting. Själva springadet hade kanske i och för sig gjort lite nytta, men uppjagandet är jag väldigt glad att jag slipper.

Jag borde dock bli lite bättre på bilder inser jag. Inte så förtjust i egobilder dock (eller jo). Och min kamera är så kass. Och nu lär det ju knappast bli någon ny eftersom jag i bakfylla och dåligt samvete erbjöd mig att köpa en ny till Maria eftersom jag bar huvudansvaret för att hennes blev stulen. Måste verkligen sluta att lita på människor. Fast det verkar inte spela någon roll hur många gånger jag blir blåst, jag kan fortfarande inte förstå varför någon skulle vilja lura någon. Det kanske kan vara ett nyårslöfte - börja se det onda i människor. Fan vilket  positivt år 2009 kommer att bli.