Att gå ner på livet

Var och hjälpte mormor i söndags när hon hade bjudning och ställdes inför en fasansfull observation. Mormors vänner är, konstigt nog, gamla. Gamla människor har en annan stil än jag. Gamla människor har gammal stil, jag har ung, fräck, nytänkande stil. En av mormors vänner hade ett par skor som jag också har. Exakt samma skor. Jag har exakt samma skor som en pensionär. Och det är inga gymadojor eller nåt. Nej, det är ett par pumps, ett par bronsfärgade pumps. Uppenbarligen måste jag göra något drastiskt med min stil. Köpa korta jeanskjolar och neonfärgade tights. Och slänga alla pensinärspumps. Jag sätter faktiskt viss ära i just min skosmak. Jag har grym smak i skor. Alla mina skor är grymma. Trodde jag. Detta är inte okej.

Något historiskt inträffade för övrigt i lördags natt. Jag tog bussen hem. Det är jättebra! Man sparar en massa pengar och behöver inte gå sådär hemskt långt faktiskt. Ska alltid försöka ta bussen händefter. Måste vara bra för miljön också. Jag är faktiskt inte snål, jag tänker på miljön. Försöker rädda mänskligheten och inte min plånbok. Ungefär som Will Smith.