Att gå ner på livet

Idag skulle Jessica och jag testa att gå på body fusion på gymet, vilket vi tyckte lät jättehäftigt. När vi kom dit hade dock ljudanläggningen gått sönder så istället skulle det bli yoga, lett av en kanske 70-år gammal tant. Suck tänkte vi kaxigt, då hade vi ju lika gärna kunnat stanna i gymet och få lite riktigt träning. Om vi fick äta upp det. Tanten hade för det första den mest fantastiska kropp jag någinsin sett. Jag hade inte bara varit till mig om jag haft den kroppen när jag är i hennes ålder - jag hade varit överlycklig om jag såg ut så nu! För det andra var det den jobbigaste yoga jag någonsin varit på (okej, det var andra gången jag var på yoga så mitt statiska underlag kanske inte är så trovärdigt, men sist höll jag på att somna). Vi svettades, vi krängde våra kroppar i de mest onaturlig ställningar, vi balanserade på ett ben med huvudet mellan bena, vi fick kramp, våra muskler darrade som löv. Kände mig dock rätt nöjd efteråt, om än något ödmjukare...

Blev uppraggad på Starbucks häromdagen. Fan ta den som stör mig när jag dricker kaffe. Jag skulle gissa vilket land han var ifrån. Pakistan, drog jag till med. Fullträff. Haha, då blev han tyst.