Att gå ner på livet

Var på gymmet imorse trots att jag inte är återhämtad eftersom Duncan är borta i helgen. Så det var enda chansen. Glömde dock telefonen så hoppas att jag kom ihåg passet. Det var rätt gött att inte ha telefonen, avslappnande. Kanske ska glömma den igen. Det är en kille på gymmet som tycker det är så himla roligt att jag ibland har med kaffe. Han börjar jiddra om kakor varje gång han ser mig (för tydlighets skull har jag inte haft med kakor, det är hans eget påhitt). Likaså idag. Tycker inte att han är så himla rolig faktiskt, och så konstigt är det inte att ha med kaffe. Han körde boot camp idag och vi ett tillfälle såg jag att han tappade en boll hela tiden som han skulle ha mellan fötterna när han gjorde knälyft. Kände för att gå fram och fråga om han ville ha lite kaffe, då hade han kanske inte tappat sin boll hela tiden. Duncan är som sagt borta så det är Alex och jag hela helgen. Alex är på förskolan nu så har några timmar för mig själv. Rätt gött. Måste jobba lite, men sen kanske kan latar mig med. Och gör lite yoga. Har en något inflammerad ländrygg (borde kanske inte knöböjt nästan 100 kilo idag nej) och kan inte hålla på och äta ibuprofen hela dagarna. Kan då köpa lite antiinflammatorisk salva. Och yoga. Försöker motså frestelsen att enbart luta mig mot droger. De är bara så sjukt mycket mer effektiva än yoga.