Att gå ner på livet

Blä jag är sjuk. Vill inte, vill inte, vill inte. Funderar på att sjukanmäla mig från jobbet, men jag har så svårt för det. Jag tror faktiskt aldrig att jag har gjort det. Snarare blir det så att jag går till jobbet och sedan tvingas gå hem. Ska inte jobba så många timmar idag så det ska nog gå bra ändå.

Har kommit på ett jättebra sätt att banta på: sluta diska! För när det är massa disk och skit i köket vägrar jag att laga mat och då äter jag inget! Jättesmart. Enda haken är att det lätt blir en massa onödigheter framför tv:n istället, sådant som inte behöver tillagas. Så kanske inte jättebra taktik trots allt. Hm, det kändes så bra när jag kom på det. Nä nu får jag fan ta tag i mig själv, kan inte sitta här och slöa hela dagen (trots att jag är sjuk, det är faktiskt jättesynd om mig. Någon borde komma hit och ta hand om mig. Göra te och sätta på film och klappa mig på pannan. Känner mig faktiskt lite förnärmad för att ingen hört av sig än.)

Shit vilken dålig bloggare jag är. Har varit för bakis för att orka skirva något, ha ha. Konstig helg. Ingen av kvällarna blev riktigt som jag tänkt mig, men det var rätt kul ändå. Bästa bakislunchen på söndagen - vipbuffé på Göteborg horse show. Dessutom fri bar, något som är helt rätt tänkt (svepte ner bafyllan med en cola först). Borde vara så oftare. Riktigt kul att se på hoppning och fyrspannet faktiskt. Lärde mig en viktig sak i helgen också: jag måste sluta ta skit. Jag är faktiskt värd bättre, även om jag inte fattar det själv.

Dagens fynd i dag på Skopunkten, ett par svarta pumps med korskruvsklack för 249 kronor! Visst, jag lovade mig själv för två år sedan att aldrig mer köpa skor på Skopunkten eftersom fötterna inte direkt tackar en efteråt, men kunde faktiskt inte motstå dessa. Det var ju nästan så att jag tjänade på det liksom. Var och storhandlade idag också, första gången sedan jag blev singel. Var riktigt roligt, kunde liksom bara köpa saker som jag tycker om. Har faktiskt inte känt mig så vuxen på länge! Det kittlade till lite när jag köpte saker som fortfarande känns lite förbjudna sedan man bodde hemma eller när jag var tvungen att kompromissa. Det låter löjligt som fan, men det påminde mig lite om att jag faktiskt är min egen lyckas smed nu och att jag kan göra vad jag vill. Skumt att ett paket tunnbröd och en burk färdigriven parmesan kan få en att känna friheten. Men rätt gött.

På mitt sparkonto har jag 7 kronor och 3 öre. På mitt vanliga konto har jag 36 kronor och 85 öre. I plånkan har jag 5 kronor och 50 öre. En timme och 44 minuter kvar till löning.

Ångest! Ska jobba på McDonalds imorgon. Whyyyyyyyyyy??? Jag kan ju inte ljuga, måste lära mig det. Tänk dessutom om jag får nåt jävla fett eller nån annan skit på min tatuering. Då ska jag stämma dem på allt de äger och har (Cillan du hjälper till eller?). Faaaan! Jaja, det är bara några timmar, men ändå!

Har kommit på att jag hyser ett stort småstadsförakt. Inte för att Göteborg är världens största stad, men här känner i alla fall inte alla alla och ligger med sina systrar och fastrar och så vidare. Förstår verkligen inte hur man kan leva sitt liv så, så lite utrymme liksom. Det gör mig nog till en väldigt inskränkt människa att tycka så, men jag  kan inte hjälpa det. Bonnighet är det värsta jag vet, det känns så förlegat och tråkigt. Liksom så instängt. Nä vad osympatisk jag är. Är bara bitter för McDonalds imorgon. Ska nog ta mig en sup.

Alltså Lustgården levererar dena ena chockerande siffran efter den andra. Nu påstår dem att en genomsnittlig sexakt håller på i fem minuter. Fem minuter! Har man ens hunnit få av sig kläderna då? Nä killar, lite längre får ni allt ta och hålla ut.

För övrigt: Maja, gå och spela alfapet.

Yeay! Min andra tatuering är ett faktum! Blev lite försenad och gjorde ont som fan, men grymt snyggt blev det! På bilden är jag alldeles röd och svullen, om några dagar kommer det att se mycket bättre ut. Jag är så lycklig!

För övrigt sugit väder idag. Höll på att frysa fingrarna av mig trots att jag hade vantar på mig. Och det blir minsann inga pumps i helgen. Köpt dock sjukt ball discoklänning helt i paljetter idag! Jaja, var ju tvungen att slå ihjäl tiden på nåt sätt!

Weeeeehoooooooo!!! Jag ska tatuera mig!!! På onsdag!! fan va grymt det kommer bli!! Är helt uppåt väggarna nu, kommer inte kunna sova tills på onsdag...

Åh vad jag är sugen på att tatuera mig. Tänker gå till tatueraren idag och be honom måla upp en åt mig. Vill göra en innan jag åker till England. När jag gjorde min förra tatuering var jag 18 och då lovade jag mig själv att inte göra en ny förrän jag fyllde 20. Inte för att jag ångrade mig, har aldrig ångrat den, älskar den fortfarande, men för att jag inte ville göra en massa tatueringar när jag var 18 och sedan ändra smak och ångra mig. Nu är jag 20 och jag har haft samma tatuering i huvudet sedan jag gjorde den förra - det måste vara ett tecken på att jag måste göra den. Blev dessutom insiprerad av Nives som har en grymt snygg tatuering på handleden där jag också vill ha min. Kommer bli grymt snyggt!

Börjar falla tillbaka i mitt kebabberoende. Inte bra. Inte bra alls. Pontus frågade vad jag hade gjort igår och jag svarade att jag hade ätit kebab. Och det var sant. Fy skäms på mig själv. Får bli en ordentlig middag ikväll. Ingen mer kebab.

Det är ett mirakel! Har haft typ världens ryggont i flera dagar men nu ör jag botad! Och vad var botemedlet? Jo, rödvin och en massa shakande! Ha! Jag visste det. Mina grymma fornarinastövlar gjorde susen på dansgolvet och även för ryggen. Bevisar även teorin att rödvin är världens medicin. Mot det mesta faktiskt. (Kanske inte mot huvudvärk men det är typ undantaget som bekräftar regeln.) Hade dessutom det goda omdömet att bara dricka vatten de två sista timmarna så idag mår jag toppen! (Okej, det var kanske en smula överdrivet, är rätt sleten faktiskt. Men om man tänker över hur jag kunde ha mått så är jag i himmelriket). Kvällen började utan speciellt mycket flax, blev inte insläpttt nånstans. Sedan vänder dock turen och vi fick både vipkort samt kom in på Nivå. Weehoo!

Idag har jag ställts inför de där svåra besluten man ibland ställs inför i livet. Som till exempel pizza eller inte pizza. Kebab eler inte kebab. Kolla på film eller kolla på tv. Det tär på hjärnverksamheten vill jag lova.

My god! Kollar precis på tv3:s nya rätt underhållande program Lustgården och där sa dem precis att bara 1 man av 100 blir större än 23 centimeter när de har stånd! Och genomsnittet är 15 cm! Fattar ni hur många som har mindre än 15 cm om det är genomsnittet??! Hjälp, vad är det för småväxta vareleser som går omkring i vårt land? Jag vill verkligen inte bidra till att skapa något peniskomplex, men jag måste bara säga att detta kom som en chock. Måste fan ta upp en linjal. Hittar ingen, skit. I och för sig får man väl tänka på tjocklek och så också men ändå. 1 av 100! Blir fan till att köpa sig en dildo så att man har säkrat liksom. Shit, helt otroligt.

Gaah jag vill vara rik! Jätterik. Så rik att jag kan göra vad fan jag vill och säga vad fan jag vill om vem jag vill. Var på Face förut och köpte bröllopssmink till Linda (hon kommer för övrigt bli världens vackraste brud!) och jag fick verkligen hålla i handen för att den inte skulle glida ner till plånboken och slita tag mitt stackars utkörda kort. En vecka kvar till lönen nu, men blir man lyckligare av det? Jag vill få en riktigt fet lön, typ hundra tusen eller något hade varit lagom. Eller kanske lite mer. Det finns så sjukt mycket snygga saker nu när alla vårsaker börjar komma in att jag inte kan hålla mig! Vill bara ha ha ha. Lite mer.

Första helgen på länge jag inte har en utgång planerad. Imorgon blir det i och för sig melodifestivalen och vin någonstans efteråt med Nives. Ska bli roligt. Ikväll känner jag mig dock som världens tant. Ska typ kolla på Så ska det låta. Inte dricka vinet jag köpte. Till imorgon. Inte idag. Inga fler fyllor för mig själv, inte hälsosamt. Kanske ska göra en smoothie istället. Smoothie representerar typ självständig, medveten singel. Rödvin å sin sin står för ensam, tragisk singel. Av smoothies blir man mer medveten, av rödvin blir man mer tragisk. Tror inte att jag behöver bli mer tragisk. Det räcker nu.

Har insett mitt problem när jag blir full: Jag tror att jag är oövervinnerlig. Detta kan ställa till med ganska mycket problem, då jag får för mig att göra saker jag kanske inte skulle tycka var så lämpliga i nyktert tillstånd. Fast jag har som princip att aldrig ångra något, mer än små saker (som spydiga kommentarer, onödiga drinkar etc.). Efter att ha korkat upp den andra flaskan rödvin på Alla hjärtans dag slutade dock kvällen på ett oväntat sätt, allt beroende på att min hjärna o onyktert tillstådn lever efter Gunde Svans gamla devis; ingenting är omöjligt.

Käkade pizza igår för ovanligetens skull (och det där var inte ironiskt, jag äter faktiskt väldigt sällan pizza nu för tiden). Ringde först upp för att beställa en speciell pizza (vet inte hur den stavas). Lade sedan på luren i beslutsångest. Ringde upp igen och beställde istället en kebabpizza. Skulle sedan gå in och föra över pengar till mitt tomma kort, men då fungerade inte internetbaken! Panik! Jag hade en pizza att hämta ut om tio minuter och jag skulle inte kunna lösa ut den! Såg mig förtvivlat runt i lägenheten för att hitta lämpligt objekt att byta mot pizzan, men hittade inget som man liksom direkt kunde värdera till en kebabpizza. Tillslut fungerade dock banken och jag kunde gå och hämta ut pizzan. Gott var det också!

Jag firar Alla hjärtans dag genom att helt sonika bli aspackad. Lyssnandes till lugna favoriterhar jag insupit t en middag bestående av rödvin och en alldeles utsökt laxpasta tillagad av ingen mindre än mig själv. Har tvingats lyssna till allas hjärtanshälsningar hela dagen och nu är det min tur att slå tillbaka. Jag är dock inte ensam: alltid kommer jag att kunna räkna med mina två käraste vänner nämligen rödvinsflaskan och marlboropaketet. De sviker aldrig och de kommer alltid tillbaka. Underbara vänner...=)

Har förövrigt blivit misshandlad av tavlorna på jobbet idag. Inga trevliga varelser dem där. Speciellt inte när de trillar över en. Dem måste elimineras! Ha ha! Nä fan, nu börjar ciggpaketet börja känna sig övergivet. Det gäller faktiskt att värna om dem vänner man har. Måste gå!

Håller på att ta över min pappas liv. Har för tillfälligt tagit över hans bil, hans hus och hans kylskåp. Känns hur gött som helst. Har allt man kan önska sig här: ett stort badrum med badkar och badskum, en hel frys fylld av sorbet och en stor tv med massa kanaler. Synd att jag ska upp så tidigt till jobbet imorgon, ska nog bara titta på Sex and the City.

Imorgon är det alla hjärtans dag. Då ska alla par fira att de överlåter sina liv till varandra. Själv tänker jag laga en god middag till mig själv och fira min överlägsenhet över världen. Ha!

Så var man tillbaka i verkligheten igen. Efter en vecka av slappande följt av en helg av festande blev jag helt brutalt inkastad i arbetslivet igen. Inte undra på att det uppstod förvirring i min stackars förslappade hjärna: vägen dit gick inte riktigt som jag hade tänkt mig (eller som stadsplaneraren hade tänkt sig) varför jag fick ringa till jobbet fem minuter efter jag skulle varit där och säga: "Jag är på väg, fast åt fel håll!".

Riktigt irriterande igår: hade sett på ett Sex and the City avsnitt som jag inte hade sett innan (visserligen inte ett av de bästa men ändå) och såg fram emot ett spännande avsnitt av Cityakuten. Avsnittet av Cityakuten började med att en mycket ung Mark Greene blir väkt under sin jour. Och alla trogna Cityakutenfans vet att Mark Greene är död!! Visserligen blev jag lite sentimental över att se honom igen, men mest pissed off för att tv3 bestämt sig för att sända om hela serien från början. Det får inte hända, snälla!

Nu bär det av till sydligare breddgrader! Närmare bestämt Lund och Malmö. Ivkäll får alla malmöiter se upp och imorgon är det lundaborna som ska passa sig. För när Cillan, Louise och jag är i farten då kan det gå vilt till! Har slängt förklädet och kärringkläderna för helgens skull och drar istället på mig något mer passande, till exempel rödmålade naglar. Förstår för övrigt egentligen inte varför vi kvinnor målar naglarna. Det är ju snyggt och så, men man blir ju fullständigt handikappad dem följande tre timmarna efter målningen (om man vill ha perfekt lack då, och det vill man). Man kan inte göra något alls, knappt gå på toa ens! Men men, vill man bli fin får man lida pin antar jag.

Är rätt uttråkad nu, väntar på att pappa ska komma med bilen. Jag hatar att vänta. Känns så meningslöst. Drömde förresten att jag nästan dog två gånger i natt. Båda gångerna höll jag på att drunkna. Det kändes faktiskt sjukt verkligt, som att jag verkligen var död. Det sägs ju att drunkning är det skönaste sättet att dö på och av att döma av min dröm kan jag bara instämma. Det var riktigt fridfullt faktiskt, inte alls panikslaget utan mer som ett insomnande samtidigt som hela kroppen blev tyngdlös (okej en dröm kanske inte rä det bästa fysiska beviset för hur kroppen reagerar vid drunkning, men va fan...). Fast måste även medge att det var rätt skönt att vakna och inse att jag fortfarande var vid liv. I vilket fall, att vänta känns så onödigt när man faktiskt skulle kunna dö när som helst. Nä fy, peppar peppar. Vilken pessimist jag är. Är bara uttråkad, förlåt.

Kan folk sluta stirra på mig bara för att jag har solglasögon när det är mulet? Jag har faktiskt inte på mig dem för att det är soligt utan för att det är coolt. Och för att jag tror att jag ser ut som Kate Moss i dem. Okej?

Välkomna till kärringland. Här lyssnar vi på Stevie Wonder och Tina Turner och pratar i telefon i timmar, gärna högt och ljudligt. Vi är lite perverst småkära i Darin, men skulle helst vilja gå i säng och gifta oss med en medelålders brittisk gentleman, som egentligen också är för ung för oss. Vi klär oss i kläder som ska främhäva vår kvinnliga figur, men som egentligen bara framhäver den extra ostbågspåsen vi tryckte i oss till något blasikt romantiskt drama, som Gifta på låtsas eller Höst i New York. Vi är allergiska mot smulor och grus och skulle helst tvinga på våra gäster blå tossor, men det skulle alldeles för tydligt avslöja vår psykiska tillhörighet till kärringlandet och det är inget vi direkt skyltar med. Vi har aldrig några pengar, men blir gärna bjudna på champange och köper gärna en ny klänning för att nå dit. Här i kärringland läser vi gärna böcker, inte dem vi har i bokhyllan dock utan de som ligger bakom, oftast skrivna av Marian Keyes eller Helen Fielding och  med titlar som Samvetets röst och Små citroner gula. Välkomna till Kärringland.

Visst är det svårt att urskilja mig från min mamma? Måste skaffa mig ett liv. Någon som har ett billigt att sälja?

Sov hos pappa igår igen. Såg att på dörren till mitt gamla rum satt fortfarande lappen kvar där jag hade skrivit: "Den som gillar ordning är bara för lat för att leta". Tänk vad skönt livet var när jag levde efter den devisen. Inte som nu när garderoben faktiskt är det ställe man kan hitta kläder, köksskåpen ett ställe där man kan hitta porslin och golvet faktiskt syns på de ställen som inte är täckt av möbler. Ganska tragiskt vad snabbt en människa förändras. Pratade med Cillan i telefon igår och hon ondgjorde sig över sina korridorskompisar som hade bestämt att man inte fick lägga kvar diskborsten i diskhon. Självklart instämde jag i det absurda och löjliga i denna antibakterihysteri, men kunde också erinra mig om att jag själv flertalet gånger lite stört gick och plockade upp diskborsten efter Frida när hon var här. Och själv skulle jag aldrig lägga diskborsten i diskhon mer än medan jag diskar. Vad säger det om mig som människa?

Lyssnade för övrgt på radio igår när jag körde till Madde. Lyssnar sällan på radio och nu förstår jag varför. Jag var hos Madde i kanske två timmar och jag skojar inte, det spelades exakt samma låtar på vägen dit som på vägen hem. Hallå?! Det finns ju sjukt mycket bra musik i världen, varför tjata ut samma (dåliga)?

Jag är en sån jävla kärring. Sitter och lyssnar på Barry White och njuter faktiskt av det. Vet inte vad jag ska skylla på den här gången. Kanske att jag blev lite deppig av Brokeback mountain som jag lyckades se en andra gång utan att fälla i princip en enda tår (sist jag såg den storlipade jag en halvtimme efter filmen var slut...). Känner mig lite ensam också. Insåg att det är rätt illa när man inte ens lyckas dricka upp ett mjölkpaket ensam innan datumet har gått ut. Snart är det dock Sex and the City och då kan man få lite singelkvinna-självförtroende. Ska fan bli som Samantha. Ha!

Lyckades för övrigt inte se på Love Actually i går kväll. Visade sig att filmen jag laddat ner var dubbad på nåt jävla sydeuropeiskt skitspråk som jag inte fattade ett skit av. Rätt irriterande. Såg den i morse istället. Den var dock helt utan text, vilket ju inte gör något eftersom filmen är på engelska, men i vissa sekvenser pratar ju Colin Firths tjej på portugisiska och då hade det ju suttit fint med lite översättning. I och för sig har jag sett filmen så många gånger att jag vet vad dem säger. Började till och med skratta lite trots att jag inte förstod ett ord! Aja, nu ska jag nog lyssna lite mer på Barry White. Käft! Jag är en kärring om jag vill det!

Jag döööööööööööööööör!! Colin Firth är så jävla sexig! Och Hugh Grant med! Har precis kollat på Bridget Jones och herregud jag vill också kyssa Colin Firth som hon gör i slutscenen. Det är nästan lite desutruktivt självskadande beteende att titta på hela den oändligt långa kyssen. Förstår att det är svårt att välja mellan de två. Hugh Grant är ju sjukt kaxigt sexig medan Colin Firth är helt kallt sexig. Ska nog kolla på Love Actually nu och fylla på min årliga dos av de kanske två hetaste männen i världen. Hm. Är nog inte bra för häslan. Kommer typ få abstinens. Colin och Hugh - absitens. Farlig åkomma. Kan leda till kroniskt suckande.

Står och improviserar en böngryta när jag inser att det är just en gryta jag lagar. Och en gryta äter man liksom inte bara med sig själv. Så det var bara att ösa upp ris och börja koka vilket gör middagen ytterligare en halvtimme försenad... Tur att jag bakade så goda scones i morse (läs lunchtid) så att jag inte är så hungrig nu.

Fick för övrigt min mobilräkning idag. För en månad. 650 spänn. Jag hade ringt i 736 minuter, alltså drygt 12 timmar, och skickat 123 sms. Ooops. Men va fan, man måste faktiskt få ha ett socialt liv också. Annars är det inte kul.

 Vet inte vad som händer med mig, men jag är så sjukt vän. Häromdagen blev jag inte ens förbannad på kärringarna med barnvagn som blockerade hela bussen, utan tackade till och med när dem lät mig gå av! Och jag erbjöd mig precis att ta med hembakat bröd till Cillan och Louise (vilket självfallet ledde till hysteriskt hånskratt från Louise...). Vet inte vad jag ska ta mig till, men någon förändring måste ske innan jag blir galen på mig själv.

Hade ett litet Bridget Jones drama i lördags. Det stod mellan Colin Firth och Hugh Grant och mitt i vimlet föll lotten på Hugh Grant. Kom sedan på hur filmen slutar och insåg att det ju är Hugh Grant som är skitstöveln. Och mycket riktigt! Jag får nog göra läxan lite bättre nästa gång.

Jaaaaaaaaaaaa!!!!!! Jippie!!! Hurra!!!! Välsignad vare Herren och allt sånt och jag älskar alla just nu i denna sekund och just nu kan ingen röra mig och jag är så otroligt lycklig! Jag har fått mitt sim-kort och det passade utmärkt till telefonen så nu har jag en fungerande telefon!!!!! Två små negativa klickar i det hela bara:
1. Alla nummer försvann. Har istället min mammas telefonlista...
2. Har ingen laddare. Har alltid haft Nokia och de byter inte ut sin laddare lite sporadiskt som Ericsson. Förstår inte varför de gör så. Så här sitter jag med två Ericsson laddare och två Nokia laddare och mitt batteri är bara laddat till hälften...

Men skit i det för just nu är det enda viktiga att jag har en telefon! Jag är med i världen igen! I'm in the game.

Det framstår som mer och mer obegrlipligt varför jag gjorde slut med den enda personen i min bekantskapskrets som man faktiskt har lite nytta av. (Och det här är ett tips för alla som vill kunna klara sig i framtiden utan att slita sönder sitt hår och och dö av tristess: ragga, både vänner och andra, på Chalmers)

Kan knappt förstå att jag har bakat de här bröden. Helt otroligt! Mamma kom upp när bröden var precis färdiga och vi åt dem helt färska ihop med kaffe, te och en hel del skvaller. Följde henne sedan en bit ner på stan och när jag kom upp i min trappuppgång igen och det doftade ljuvligt av nybakade bröd kände jag stor tillfredställelse över att det var jag som hade orsakat dofterna.

Har kommit på en bra sak att vara bitter över för övrigt (även om det är svårt att vara bitter när det luktar nybakta bröd och ljusen är tända och ett glas mjölk står på bordet). Datorer. Jag har alltid hävdat att datorer är Guds straff till människan och jag vidhåller. Varför, varför, varför kan de aldrig bara fungerar som de ska? Varför måste det alltid krångla? Och varför skyller de (datorerna) alltid på mig när de går sönder? Du har inte stängt av datorn rätt, du har inte rätt brandvägg, du har inte kopplat in sladdarna rätt, du har inte du har inte..gaah! Kanske inte är så jävla lätt när datorn beter sig som en jävla treåring som bara helt plötsligt får för sig att sätta sig på pottan i några timmar. Hm, kanske inte så smart att racka ner på datorn nu när den äntligen funkar...Förlåt!

Har velat citera Lasse Lindh flera dagar men har glömt (eller så kanske min antipretto sida i hjärnan har haft övertaget ett tag): "De säger att dem bästa är tagna men dem ljuger dem ljuger för vi finns ju kvar"

Jag blir rädd för mig själv alltså. Har ägnat den senaste timmen åt att baka och ändå är det helt kliniskt rent i köket!! Hjälp, vad händer med mig? Jag tror att jag långsamt, men helt säkert, dras ner mot avgrunden, blir uppslukad...och utan att jag kan göra något åt det håller jag på att förvandlas till min mamma (förutom att min mamma inte bakar...)! Herregud, jag är ännu mer huslig än min mamma! Vet inte riktigt hur detta ska sluta, får nog rehabilitera mig i nåt kollkeitv med pubertala tonårskillar eller nåt.

Har även kommit på att jag inte är lika bitter längre. Och det är inget positivt. Jag verkligen avskyr människor som inte är bittra, cyniska eller jävligt förbannade. Det är bara det att jag inte riktigt haft anledning att vara bitter över så mycket den senaste tiden (förutom det vanliga då, dålig med pengar, ser inte ut som Angelina Jolie, har inget välbetalt jobb etc. etc.). Vad ska jag ta mig till?