Klant och narcisist

Så himla bra att jag satt hela kvällen igår och gjorde klart sammanfattningen till den bok jag jobbar med, när jag sedan ändå skickar iväg fel version till layout. Fick således gå hem igen när jag kom till jobbet imorse, eftersom rätt version låg på min dator här. Bestämde mig för att stanna här ett tag eftersom word inte kraschar konstant på PC. Bra sätt att vänja sig vid studentlivet - sitta hemma i tystnad framför en dator. Kul liv.

Uppdatering (1 minut senare): Word kraschade precis. Om jag någonsin skulle förespråka kärnvapen skulle det vara om de var riktade mot Microsoft.

Måste gå in på jobbets hemsida och klicka på mig själv för att komma ihåg vilket fast jobbnummer jag har. Fast lite gör jag det också för att jag är så snygg på den bilden. Skulle ju kunnat kolla på visitkortet, men då hade jag ju gått miste om några sekunders narcisism. Och det hade ju varit synd.

Jobbfördelar och erövringsplaner

Blev så uttråkad precis när jag läste en jobbtext för hundrade gången att jag började läsa den högt på olika dialekter istället. Det blev mycket roligare faktiskt. Fördelar med att jobba hemifrån. Annan fördel är att man kan dricka vin samtidigt som man jobbar (vilket i sin tur gör dialekterna så mycket roligare, en så kallad win-win situation).

Är inte längre av åsikten att Danmark kan få Skåne. Tycker istället att Skåne kan få Danmark, alternativt ta det genom valfritt angreppsätt (mest effektivt är kanske ölkorvs- och ölattack). Valobservatörer i Sverige. Jävla pajasar. Förtjänar inte ett eget land.

Associationer och äckel

En tjej på gymet idag hade en t-shirt med texten "Järfälla visa vägen." Det fick mig osökt att tänka på Irak. (Ni som inte är så insatta i invandringsforskning kanske tycker att detta verkar långsökt, men det är en fullt logisk koppling, tro mig.)

Helgens lärdom är för övrigt: det är skitäckligt att lämna disk från torsdagen, åka till Göteborg och inte diska förrän på måndagen efter jobbet.

Handikappade killar och akrobatisk familjestund

Det är så irriterande med killar som blir helt mentalt och socialt handikappade för att de träffat en tjej. I och för sig känner jag ju inte dessa (nu handlade det om killen bakom mig på tåget), så det kan ju förvisso hända att de var mentalt och socialt handikappade även innan. Men det är mer troligt att de blivit de efter, då det främsta uttrycket är oförmågan att prata med tjejen i fråga. Istälet för att föra en konversation i mobilen (varför man nu ska prata o mobil överhuvudtaget på tåget) så kan de bara få ur sig stön. "Mmmm...mööö", är allt de säger, i en undergiven ömhetstörstande tonart. Så äckligt.

I lördags när jag vaknade och var på ogenomtänkt humör föreslog jag för mamma, efter vi skulle "umgås", att vi kunde gå på acroyoga. Alltså akrobatisk yoga där man klättrar på varandra. Hon lät sig övertalas, men sedan slog min baksmälla till och jag försökte med allt för att dra mig ur. Det gick inte. Så tillslut stod jag där med armarna i golvet, rumpan i vädret och mamma med fötterna på min ländrygg. Alternativt med armar och ben på golvet och mamma flygandes på mina fötter. Kvalitetstid.

Rättighetslös singel och valkorrumperad

Innan min chef precis gick från kontoret sa han till oss att inte bli kvar för sent så att vi kan vårda våra relationer. Det var ju lite orättvist, påpekade jag. Okej, men framtida relationer, tillade han då. Jag tyckte fortfarande inte att ag fått mina rättigheter tillgodosedda. Vill gå hem och vårda mig själv med ett glas vin. Tydligen inte giltigt skäl att lämna kontoret för.

Har idag försökt skriva en sammanfattning till en antologi. På grund av valet har jag istället skrivit ett valmanifest. Som ibland blivit ett valtal. För att ibland blivit en valdebatt utan motståndare. Suck. Denna demokrati. Ställer till det för mig.

Påläst och skrivlugn

Igår fick jag svara på E-panelen från Göteborgs universitet, som handlade om vallöften och ideologi. Jag får alltid lite prestationsångest när jag ska göra politiska opinionsundersökningar. Jag vill svara så bra och påläst som bara möjligt. Det känns mer som ett prov än en undersökning. Stundtals när jag som mest febrilt försökte komma på vad Kristdemokraternas främsta vallöften är kom jag på mig själv med att leta efter tidtagaruret för att se hur mycket tid jag hade på mig. Det är synd att man måste vara anonym, annars hade jag kunnat tänka ig att memorera alla olika slags opinionsundersökningar som gjorts av till exempel GU och sedan plugga in alla svar noggrant inför nästa val. Jag har fyra år på mig. Jag ska bli svensk mästare i opinionsundersökningar. Prestige.

Idag stannar jag hemma under morgonen för att få skrivlugn. Inte för bloggen då, utan för sammanfattningen jag ska skriva för en antologi. Först måste jag bara köpa mjölk så att jag kan bunkra upp rejält med kaffe. Så från och med cirka kvart över åtta råder tystnadoch koncentration här och kreativiteten och de språkliga finnesserna kommer att flöda!

Handelslögner och ordningsproblem

Mycket udda inslag på tv4-nyheterna om väljares ansträgningar för att leva miljövänligt. Förutom att det mobbades lite på SD-väljare för att dem tydligen var minst miljövänliga fördes även som vanligt närproducerad mat fram. Fruktansvärt provocerande. "Ett enkelt sätt att bidra till minskad miljöförstöring är att köpa närproducerad mat", säger tv4-nyheterna som att det är en oomtvistad sanning. Varför inte i så fall också hävda - och göra opinionsundersökningar om folks vanor om - att man inte ska köpa kläder producerade i Kina eller teknik gjord i Indien. Eller varför ska norrlänningar köpa bilar som är tillverkade i Trollhättan, då måste man ju frakta bilen över hela landet! Nej, norrlänningar borde fan tillverka sina egna bilar. Och sina egna jeans. Och sina egna mobiltelefoner. Men framförallt sitt eget kött.

För att bli kvar vid tv4. I lördags hade nyhetsmorgon en "ordningsexpert" som lärde oss hur man organiserar sitt skrivbord. Det är ju tur att det finns jobb för kontrollfreak som kan sitta i tv-rutan och slänga ut gammalt kaffe och sortera papperslappar i bokstavsordning. Men det är ju knappast städningen i sig som är svår. Utmaningen är ju att hålla det iordning efter att man har städat. Att slänga kaffet inte bara från förra veckan utan även det som precis kallnat. Lär krävas mer än ett inslag i nyhetsmorgon för att pränta in den vanan hos mig.

Tidsbedrägeri och yogalugn

Alltid när man beställer en pizza så säger dem att det tar tio minuter. Det är uppenbar lögn. Det beror ju rimligtvis på hur många pizzor som redan är beställda och som dem måste göra först. Trots detta tror jag alltid att jag har väntat just tio minuter när jag väl får pizzan. Oavsett hur långa dem där tio minutrarna har känts eller hur mycket klockan de facto har rört sig framåt. Konstigt att ingen reflekterat över vilket effektiv propagandamaskineri som skulle kunna utvecklas från landets pizzerior.

Min enda fysiska aktivitet idag har varit ett långt och intensivt yoga-pass. Jag fullkomligt älskar yoga. Det gör mig så harmonisk att jag kan sätta i mig en hel pizza och forftarande känna mig helt och fullkomligt tillfreds med mig själv och världen.

Lokalmänniskor och dagsrytm

En gång såg jag en dörr på vilken det stod: "Ingen reklam tack, men gärna lokaltidningen." Vad är det för människor som bor där? Fördomarna fullkomligt pyr ur mig. Själv jagar jag tidningsbudet ner för trapporna för att lämna tillbaks skiten innan det är försent. De brukar bli sådär glada. Sist sa killen åt mig att sätta upp en lapp. Jag förderar mänsklig kontakt. Jag vill gärna att de ska veta att jag är en person som varken sätter upp lappar på dörren eller läser lokatidningen.

Nu har jag tränat och tvättat och varit duktig. Så nu bär det av till en kompis terass för att dricka vin. Ska bara köpa lite nya träningskläder först. Hålla kvar duktigheten några timmar till för att sedan bli lite trevlig dagsfull. Synd att det inte blev någon städning också. Kanske kan bli en fyllestädning. Troligt.

Matfylla och semesterverk

Problemet med att laga ordentlig mat som tar lång tid är att man hinner dricka så mycket vin innan maten är klar. Så när den väl är klar är man mer redo för kebab eller en påse fyllegodis från 7-11 (ja, fyllegodis. Så mycket bättre än fyllemat. Speciellt eftersom man kan äta det man inte orkar på kvällen (alternativt somnar ifrån) på morgonen)).

Önskar att jag slapp ha träningsverk efter varje träningspass. Satans semester.

Samma klackar och patriarkala undanflykter

På Slussen på väg hem idag stötte jag på samma kvinna som på grund av att hon inte kunde gå i sina klackar föranledde föregående inlägg. Hon kunde fortfarande i gå i dem. Men samma korta svarta spetsklänning hade fått hänga med hela dagen. Med risk för att låta vulgär: vad är hennes yrke?

Idag har jag bytt bransch för en dag. Statsvetare rakt in i evenemangsbranschen. Jag blev nog mest hånskrattad åt. Men när någon sa åt mig att hon inte trodde att det skulle gå gav jag mig fan på att det visst ska gå. Vilket mest resulterade i att jag irriterade ännu fler människor genom att ringa, sms:a, maila och tala om för dem att jag visst är medveten om att de är på semester, men det vore ändå bra om de kunde lyssna på min galenskaper och sedan lösa biffen åt mig. Det gav inte överdrivet mycket bättre resultat. Tur att min chef lyckades göra fler framsteg. Beror säkert på att han är man och jag kvinna. Precis, det är diskriminering och inte inkompetens. Satans patriarkat, ska alltid blockera något.

Rebellisk stretch och icke-önskvärda

Imorse när vi stretchade efter spiningen insåg jag att just detta moment framkallar en del semi-rebeller. Det är dem som inte vill strectha som instruktören visar, utan hellre tänjer kroppen på sitt eget sätt. Som en vägran att likrikta sig genom att slaviskt böja sin kropp efter en ledare. Som om man inte slaviskt utfört både det ena och det andra med sin kropp efter just en ledare under själva träningspasset. När man är som tröttast och som i störst behov av att någon gormar och skriker - då gömmer sig rebellen gladeligen. Men direkt efteråt, som om man skäms lite för att man släppt så mycket på sin autonomi, framhäver man sin självständighet genom att sitta ner och stretcha rumpan istället för att stå. Dessa personer fanns även i skolgympan vill jag minnas och det var aldrig de eftergivna som böjde på sig mot strömmen. Jag märker att jag srecthar med gruppen när jag känner mig som mest harmonisk, medan jag gör lite som jag vill om jag är på sämre humör. Lustigt, och för en liberal aningen skrämmande, att inordning följer av harmoni.

För övrigt, dessa människor borde inte få vistat i tunnelbannan på morgonen:
1. Personer som har klackar de inte kan gå i.
2. Personer som går vingligt (och som därför är extra svåra att gå om).
3. Personer som förvisso går på vänster sida av rulltrappan, men som går långsamt.
4. Personer som pratar i telefon i en tyst vagn på irriterande stockholmska (jag inser att detta kan tyckas lite orättvist för att komma från en exil-göteborgare bosatt i Stockholm. Jag åberopar yttrandefriheten om någon känner sig kränkt.)

Livsformer och språkinlärning

Jag insåg med en gång hur mitt liv delar upp sig i olika lager när jag börjar blogga - eller redan dessförinnan. Först har jag det liv jag kommunicerar verbalt, mitt så kallade "riktiga" liv. Sedan har jag det som skulle kunna kallas "social-medialt"-liv och som kommuniceras via twitter. Den tredje livsformen existerar på Facebook. Anledningen till att detta liv inte kvalificeras som rent social-medialt är för att det helt enkelt har nåt det normaliseringstadium i vilket den virituella och så kallade verkliga världen smält samman och bildar något odefinierbart mellan "riktighet" och "riktighetssubstitut." Den fjärde, nyss nyintroducerade, livsformen är alltså bloggandet. Bloggandet bildar en sorts meta-värld där jag funderar över samtliga tre övriga livsformer och försöker analysera och kommentera dessa som om de vore ett och samma liv. Der fjärde livet har dock två dimensioner - dels det som syns här och dels det som föregår det som syns här och pågår i mitt huvud. Allt detta kan låta påhittat, men faktum är att om något händer mit i liv nummer ett, så kommer jag fortfarande att leva kvar i liv två, tre och halva liv fyra. Så slipper jag frysa ner min hjärna.

Jag kom imorse på en ny metod för att öva min franska (notera att min franska innebär att det nu finns mer än enbart ett diffust främmande språk att referera till i mitt huvud), nämligen att läsa Le Monde på telefonen på tunnelbanan. De andra två metoderna är att titta på franska filmer och prata för mig själv på franska medan jag diskar. Den sistnämnda metoden helt klart underskattad - oavsett valt språk (modersmål fungerar också, speciellt när man är bakfull. (Inte för att öva franska då utan allmänt göra diskningen trevligare.))

Imaginära val och biologiska profilfrågor

Jag tänkte att jag skulle börja blogga igen. För mycket intressanta saker händer i mitt liv för att inte delas med av. Idag har jag till exempel skällt ut min kompis över ett glas vin för att hon inte tycker att den svenska valrörelsen är rolig. Sedan funderade jag på vägen hem på vad som egentligen är så roligt med valrörelsen (allmänt nörderi, Göran-säger-appar och butlerpolitik borträknat). Då jag inte kan komma på något objektivt roligt med valrörelsen föreslår jag att den ounderhållna väljaren låtsats att vi befinner oss i ett annat lands valrörelse. Kirgizistans till exempel.

På tal om politik. Min biologiska klocka har uppenbarligen tagit kontroll över mina politiska ställningstaganden. Efter att ha harvat runt lite på bloggen här hittade jag
detta inlägg där jag ondgör mig, nej raljerar, över fenomenet barnlöshet. Lustigt, eftersom en av de få seminarier utöver Fores som jag besökte under Almedalen handlade om just barnlöshet. Där förvandlades jag till en hängiven barnlöshetsaktivist och har sedemera utmärkt ofrivillig barnlöshet till en av mina två stora politiska profilfrågor skulle jag någonsin bestämma mig för att ställa upp i ett val. Den andra är mitt absoluta motstånd av närproducerad mat. (Och för er som nu inte inser hur valrörelsen skulle kunna bli roligare räcker det nog inte att låtsas - det är lika bra att ni flyttar till Kirgizistan.)

Anding och lurendrejerifobi

Instruktören på body balance talade idag under avslappningen om för oss att vår andning är vårt vertyg som bland annat hjälper oss att reflektera och fatta beslut. Det blev jag bara stressad av att höra. Alla mina beslut bör jag alltså kunna fatta enbart genom att andas. Vad är då mitt problem?

Ser på Kunskapskanalen att nu ska man förbjuda homeopatisk medicin därför att den inte kan visa upp någon vetenskaplig effekt. Så typiskt västerländsk. Vi vägrar att bli lurade. Strunt samma om det visar sig fungera utan att innehålla några farliga ämnen som ger bieffekter. Finns det inga kemikalier som man kan se reagerar med varandra så fungerar det inte. Punkt slut. Så fort någon nämner placebo förpassas läkemedlet till stenåldern. Trots att placebo är det mest genialiska läkemedel som existerar. Man blir frisk - utan att ta medicin. Men nej nej, vi västerlänningar vill ta medicin. Hellre det än att blu lurade.

Buggning och omställning

Bloggen har blivit utsatt för buggning. Dock, efter noga övervägande, har jag beslutat att inte låta sådana övervakarmetoder hindra det fria samtalet. Inte för att bloggen direkt är något samtal. Det är ju mest jag som samtalar med mig själv. Under mindre suspekta, mer accepterade omständigheter.

I och för sig är det lite svårt att hålla samma ton i bloggen som tidigare. Den har ju mest handlat om hur lat och oorganiserad jag är och hur mycket kebab jag äter. Nu är jag inte så speciellt lat längre och inte så oorganiserad heller, och jag äter nästan ingen kebab. Häromdagen tittade jag dessutom på ett helt avsnitt av Engelska Trädgårdar. Det går helt klart utför. Läste igenom min studentmössa igår och insåg att till och med mitt sexliv har blivit mer likt engelska trädgårdar än, ja vaddå, kebab? Nej usch. (Ja du mamma, nu ångrar du dig allt!)

Principer och rubriker

Dagens principaktion. I protest mot att Västtrafik vill ta ut pant för ett kort som jag redan äger bestämde jag mig för att bojkotta detta utsugarföretag och gick således hem i ösregnet släpandes på gymväska och matkasse. Genomblöt blev jag. Men oj vad Västtrafik fick lida.

Det borde förresten vara olagligt att skriva ett kapitel i en bok utan underrubriker. Att ersätta underrubrikerna med romerska siffror borde också vara olagligt. Min förslappade hjärna behöver milstolpar, samt lockande inledningar. Jag kan inte bara läsa för innehållets skull. Så jävla intresserad är jag inte.

Kvinna och vagnstölder

Man föds ju inte till kvinna, man blir det. jag tror att jag har blivit det nu. Kvinna alltså. Alternativt vuxen (vilket möjligtvis hade varit att föredra). Häromdagen kommer jag hem till pappa där mina två bröder har levt loppan ett tag. Trots att jag egentligen inte har tid ställer jag mig och städar köket. Bara för att jag heöt inte kunde stå ut med det. Någonting har jag blivit i alla fall, för normalt är det inte.

Jag undrar om min kundvagn såg extra attraktiv ut idag på ICA Maxi. Två gånger gick nämligen någon iväg med min vagn istället för sin egen så att jag fick jaga efter dem. Måste vara att folk instinktivt drar sig till min kulinariska finess.

Jesusvarelser och eget ansvar

De rapporterar på nyheterna att dödstalet för svininfluensen i Mexiko har sjunkit från 167 till 141. Hur fan har det gått till? Har folk återuppstått från de döda?

På grund av att min korridorare diskade sina tekoppar i hundra år är jag nu sen. (Jag bloggar medans jag torkar.) Jag skyller allt på henne. Lättast så.

Hjärndöd och singel (samband?)

Jag har lite otur när jag tänker ibland. Satt och läste en artikel om huruvida det ska vara tillåtet att abortera foster på grund av att de har fel kön och tänkte att en liten jämförelse skulle underlätta för tankeverksamheten. Så tog standardexemplet hudfärg och frågade mig om det skulle vara okej om någon ville abortera ett foster på grund av att det har fel hudfärg. Sedan gick jag till gymet istället. Hjärnan kändes inte riktigt på topp.

För övrigt håller jag på att lära mig franska. Den mest användbara meningen jag lärt på hitills är "jag är singel". Så nu känner jag mig reda att åka till Frankrike och pröva mina vingar.

Tidigare inlägg Nyare inlägg